Ett år av träning

Jag har aldrig tidigare varit särskilt intresserad av träning och när kompisar har frågat mig om jag inte ska hänga med till gymmet eller liknande så har svaret alltid automatiskt varit "nej". Men för exakt ett år sedan så hände någonting.


Motivation
Jag har 2 stycken söner som är 4 och 8 år gamla och jag älskar att leka med dem, men jag märkte mer och mer att min energi inte riktigt räckte när man kom hem efter en heldag på jobbet. Efter att man hade lagat mat, städat upp och fixat i ordning så fanns det helt enkelt ingen energi kvar den lilla stunden som fanns kvar innan det var läggdags för barnen. Ofta fanns det inte ens energi till att städa upp heller, utan man däckade i soffan istället.
De senaste åren har jag dessutom stadigt gått upp i vikt. Kanske inte så mycket, men kroppsformen har förändrats med åren och jag har känt mig mer och mer "osexig" (inte för att jag någonsin har ansett mig vara sexig :) ).

Förändringen
Min hustru har i några år tränat från och till och har vid ett flertal tillfälle påpekat för mig att jag kanske borde träna lite eftersom man faktiskt får energi av träning. För ett år sedan bestämde hon sig dessutom för att gå på en extravagansa-diet (diet där man bara äter pulver) och dessutom börja träna lite mer och bad mig att hjälpa henne att hålla sig borta från onyttig mat och godis. "Självklart" sa jag , men började sen fundera lite mer på detta. Jag tänkte att det bästa sättet att hjälpa henne måste ju vara att jag också ger mig på någon typ av diet och att jag dessutom började träna.
Det var ett första steg att börja tänka på detta, men jag behövde några veckor att bearbeta tankarna lite. Det var ett stort steg att faktiskt göra det.
Det första jag beslutade mig för var att köra på en GI-diet. Jag har en del kompisar som har kört GI eller LCHF-dieter som i princip går ut på att man äter så lite kolhydrater som möjligt, men i gengäld kan lägga på lite mer fett på kosten. Detta låter lite tokigt, men ju mer man tänker och läser om det så är det inte helt fel. Jag såg helt klart fördelarna med att kunna grilla en stor köttbit med en god fet bernaisesås och en god sallad till och istället skippa potatisen, pastan eller riset. Sagt och gjort, första veckan var inte lätt innan sötsuget försvann och i värsta fall fick man ta till en bit mörk choklad till kaffet. På tal om kaffet, så slutade jag även helt med socker i kaffet samtidigt.
Att börja träna tog några veckor till. Vi har sedan studietiden varit goda vänner med Anna och Roger Tell och de senaste 6 åren har även jag och Roger jobbat på samma arbetsplats. Jag har alltid trivts väldigt bra tillsammans med dem, vi ha grymma fester tillsammans och de har dessutom barn som fungerar bra ihop med våra egna barn. Både Anna och Roger jobbar även som instruktörer på Lerums Sportcentrum (LSC) som ligger i lilla Stenkullen där vi bor. De gånger vi har diskuterat träning så har de alltid rekommenderat mig att jag ska prova på BodyCombat och jag måste erkänna att jag tyckte det lät lite "coolt" att prova på (fåfängan vinner alltid).

Så exakt för ett år sedan så gick jag på mitt första BodyCombat-pass och blev väldigt positivt förvånad.
De kommande dagarna var jag inte så positiv med den enorma träningsvärken som jag fick och var väldigt ovan vid. Som tur var så härdade jag ut och fortsatte att gå, och efter några veckor med BodyCombat 2 ggr i veckan så försvann träningsvärken nästan helt.
På något sätt lyckades jag fortsätta att träna regelbundet. Troligtvis på grund av ett antal faktorer:

• Roligt: BodyCombat var riktigt roligt. Lite skrämmande i början för att man tycker att man gör allting fel och att alla tittar på en. Att göra fel är dock inte hela världen, och efter ett tag inser man att ingen tittar på en eftersom alla är så fokuserade på vad de själva gör. 
• Trevligt: Min hustru och jag gick på många pass tillsammans och gjorde det till "vår grej tillsammans".
• Peppande: Instruktörerna på LSC är grymt duktiga och peppar en till att göra sitt bästa oavsett vilken nivå du är på. Hade det dessutom inte varit för min hustru, så hade jag nog fallit tillbaka på latheten.
• Lägligt: LSC ligger 500 meter från pendelstationen och 200 meter från skolan och dagis. LSC har dessutom barnpassning (KidzInn) där båda barnen trivs och ofta träffar olika kompisar. Oscar frågar ofta om vi inte kan åka till "gymmet" när man hämtar dem på dagis/skolan.
• Lämpliga tider: Det verkar som om LSC har tänkt till när de har plannerat träningspassen. I varje fall så passar tiderna mig väldigt bra. Tex går en hel del pass vid 17:30 på vardagar. Det passar perfekt att hämta barnen lite före 17 och hinna med ett snabbt mellanmål innan det är träningsdags. På vardagar blir det dock ofta att den ena hämtar barnen när den andre ska träna så att barnen får komma hem så snart som möjligt.
  Min äldste son går dessutom på judo på lördagar och onsdagar, så det passar väldigt bra att köra några varv på "milon" (cirkelträning med både styrka och kondition).

Kontinuitet

Nästa stora utmaning var att fortsätta med träningen. Även om det finns många motivationsfaktorer så är det väldigt lätt att falla tillbaka på latheten. En god vän frågade för några veckor sedan "Hur lång tid tog det tills träningen blev ett beroende?". Dvs hur länge ska du ha tränat tills du kommer till en punkt då det börjar krypa i kroppen om man inte tränar?

Detta är en väldigt bra och befogad fråga, och för mig tog detta rätt så lång tid. Ca 6 månader med träning ca 2 ggr/veckan. Men lyckas man hålla ut så länge så följer träningen automatiskt efteråt. Man VILL gå och träna. I slutet av våren så började jag till och med att börja köra dubbelpass på söndagar med BodyPump och BodyCombat direkt efter varandra. Dock hade jag ett uppehåll i somras i 4:a veckor eftersom jag skadade ett revben när jag var på soptippen och hade problem att röra mig.

Resultatet

Lägger man ihop alla dessa faktorer så finns det inte längre någon anledning till att inte träna. I gengäld blir belöningen:

• Pigg: Redan efter några veckor så märkte jag att tröttheten minskade och man orkade väldigt mycket mer. Tidigare när jag läste godnattsaga för barenen så hade jag en tendens att somna.
• Tålamod: Som ett resultat av att tröttheten försvinner så blir också tålamodet mycket bättre. 
• Ork.Man får ork att ta tag i saker.
• Vikt: Under första månaderna som jag började träna och dessutom körde GI, så gick jag ner 10kg. Jag har dock gått upp lite efter att jag slutade med strikt GI, men kroppens proportioner är helt annorlunda nu :) 
• Mindre osexig: Underskatta inte fåfängan :)

Fördomar

Före jag började träna så hade jag en hel del fördomar gällande "gym" (dock har jag kanske spätt på dem lite här): 

• Alla "gymmare" är mellan 20 och 25 år och bara där för att visa upp hur snygga de är.
• 25% av alla på ett "gym" dopar sig på något sätt.
• Går man på gym och är lite lönnfet så kommer man att bli utskrattad/utfryst.

Detta är ju helt löjligt och totalt totalt felaktigt, iallafall på LSC där jag tränar.

• Alla "modeller" är representerade. På LSC ser man allt från tonåringar till pensionärer i alla storlekar och alla verkar ha lika trevligt. Det verkar finnas ett pensionärsgäng som ofta är där och mer använder gymmet som ett sätt att träffas. Helt underbart, och jag kan bara hoppas att jag kommer att göra samma sak en dag.
• Doping har jag aldrig sett om man nu inte ska kalla endorfiner eller proteindrinkar för doping (ung. samma sak som att dricka en bit kött). 
• Inställningen på LSC är alltid att alla ska trivas, och detta smittar av sig på alla som är där. Även om man inte känner personalen så hejar de alltid på en när man kommer dig och önskar en välkommen.

Tack till min hustru, LSC och Tellarna som har hjälpt mig att genomföra detta!